I höstas lanserade Childhood en rapport om hur resande i sexuella övergrepp mot barn förändrat sina strategier för att fortsatt kunna utnyttja barn utan att åka fast. Det kan tyckas vara en konstig tidpunkt att prata om hur vi stoppar övergrepp i samband med resor. De flesta gränserna är ju stängda. Resor mellan länder har minskat så till den grad att Interpol i sin senaste rapport meddelar att sexuella övergrepp i samband med resande och turism i princip helt upphört. Men förr eller senare kommer reserestriktionerna upphöra. Någon gång kan vi återuppta resandet. Och då kommer också de som vill kombinera sol, värme och billiga drinkar med lätt tillgång till barn att resa igen.
Ett skyddande nät
En av slutsatserna i vår rapport är att det redan innan pandemin tycks ha blivit svårare för utländska förövare att utnyttja barn utan att någon reagerar i Kambodja. Det som tidigare skedde i princip öppet syns inte längre. Det är tack vare gemensamma insatser från barnrättsorganisationer, lokal och internationell polis och resebranschen, och från privatpersoner. Tillsammans bygger vi ett skyddande nät och sprider information om att barn i alla länder har rätt till skydd och ser till att de som vill utnyttja fattigdom och utsatthet inte kan göra det utan risk att åka fast.
Det är en framgång som är viktig belysa – även om det är svårt att belägga med hårda fakta. Det är svårt att bevisa att brott har förebyggts. Och det är ännu svårare när det är ett brott som det i princip är omöjligt att få tillförlitlig statistik kring. I de allra flesta fall tiger alla inblandade. Barnen själva berättar inte. Deras familjer berättar inte. Skuld, stigma, okunskap, rädsla och brist på förtroende för rättsväsendet är några av skälen till det. Förövarna säger ingenting. Och eventuella mellanhänder har inget intresse av att det blir känt. Just därför är det så viktigt att omvärlden reagerar och rapporterar.
Fattigdom i pandemins spår riskerar att skapa en fristad för resande förövare när reserestriktionerna försvinner
Det sorgliga är att den positiva utvecklingen vi sett riskerar att slås tillbaka när reserestriktionerna hävs. För restriktionerna och nedstängningarna av hela samhällen har lett till att över en miljon kambodjaner som precis hade fått en lite drägligare tillvaro hamnar i fattigdom igen. Arbetslösheten har nästan sjudubblats och särskilt hårt drabbade är de familjer där försörjningen kommer från turistsektorn. Vi hör allt oftare från våra partners om familjer som hamnat i skuld till lånehajar. Och de lokala organisationer som verkar för att skydda barn kämpar för att överleva eftersom de få internationella investeringar som fortfarande görs i landet till stor del prioriterar hälso- och sjukvård. Kanske riskerar fattigdom och hopplöshet att skapa en fristad för resande förövare igen.
Men det finns fortfarande tid att mobilisera. Vi fortsätter investera i insatser som stärker familjer och lokala organisationer som både säkrar vakande ögon och kan gripa in när barn riskerar fara illa. Och resebolag, hotellindustrin och resenärer själva kan utnyttja den ofrivilliga pausen i resandet till att tänka efter, ta till sig information om hur problematiken ser ut och ta fram rutiner så inte resande förövare kan missbruka deras tjänster för att utnyttja ett barn – i Kambodja eller i andra länder i regionen. Ett första steg för att lära sig mer är att läsa vår rapport.
Foto: Britta Holmberg
Om författaren
Britta Holmberg
Programchef och vice generalsekreterareBritta är programchef och vice generalsekreterare. Hon är statsvetare med fokus på Östeuropa och slaviska språk och har en master i barns bästa och mänskliga rättigheter. Britta har lång erfarenhet av internationellt utvecklingsarbete, bl a på Sida och Socialhögskolans internationella enhet.
britta.holmberg@childhood.org
+46 (0)72 724 43 05
