Sexuella övergrepp mot barn väcker – med rätta – starka känslor som ilska, oro, sorg och förtvivlan. Varje barn som utsätts är ett barn för mycket. De senaste veckorna har vi nåtts av rapporter om sexuella övergrepp mot barn på förskolor. När något sådant här händer är det viktigt att komma ihåg att det rör sig om enstaka förövare.
Personer med sexuellt intresse för barn finns i alla samhällsklasser, åldrar, könsidentiteter, etniciteter och yrken världen över. De söker sig ofta till verksamheter där det finns barn som till exempel skola, vård och fritidsverksamheter.
Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi kan och ska uppröras över att barn utsätts för sexuella övergrepp. Men vi ska naturligtvis inte misstänkliggöra alla vuxna – framför allt män – som arbetar med barn.
I stället ska vi vara uppmärksamma och använda vår kunskap och våra resurser till att stärka skyddsnäten och minska riskerna för att barn utsätts för sexuella övergrepp. Vi ska fortsätta utveckla det preventiva arbetet och här spelar pedagogerna på förskolan en nyckelroll.
Den oro som många föräldrar och vårdnadshavare känner för att deras barn ska utsättas är förståelig. Men vi får inte låta den oron leda till att män som arbetar inom förskolan stigmatiseras och betraktas som potentiella förövare. Mångfald och inkludering av så väl könsidentiteter, etniciteter och åldrar är bra för alla verksamheter – särskilt förskolan som ofta är den första plats utanför hemmet där barn tillbringar en stor del av sin tid.
Förskolan är en skyddsfaktor för barn. Efter föräldrar och andra nära anhöriga är pedagogerna på förskolan de viktigaste vuxna i små barns liv när det gäller kontinuitet, utveckling och trygghet. De tillbringar mycket tid med barnen, ser mönster och kan fånga upp signaler när något inte stämmer.
Om barn utsätts för sexuella övergrepp måste det finnas en beredskap för att hantera detta – oavsett om det är en person som arbetar på förskolan eller någon annan.
Vid misstanke om att ett barn far illa, utsätts för sexuella övergrepp, eller någon annan form av fysiskt eller psykiskt våld, har personalen ett stort ansvar i att se och agera. Ett ansvar som är reglerat i lag.
När ett barn har utsatts för sexuella övergrepp finns det metoder för att hantera det och för att säkerställa att barnet får rätt stöd. Inom Polisen arbetar sedan lång tid särskilt utbildade polisanställda med utredningar som handlar om sexuella övergrepp, våld och andra grova brott mot barn. I många regioner finns Barnahus – en modell som Childhood spridit i över 20 år – där barn som utsatts får professionell hjälp i en barnvänlig miljö av polis, socialtjänst, psykolog, läkare och åklagare.
I de bästa av världar skulle inget barn utsättas för sexuella övergrepp. Men – det har alltid funnits personer som utnyttjar barn. När Childhood grundades 1999 var det få som ens vågade prata om att barn utsätts för sexuella övergrepp. Det har förändrats. Skyddsnäten kring barn har stärkts, riskerna har minskat och medvetenheten kring barns utsatthet har ökat stort.
Vi har blivit bättre på att rusta barnen – bland annat genom initiativet Stopp! Min kropp! som gett både barn och vuxna vägledning i att prata om kroppen och sexuella övergrepp på ett barnanpassat sätt. Ju tidigare vi lär barn vad vuxna – och andra barn – inte får göra mot kroppen desto bättre.
Ericastiftelsen, som möter barn och unga i utsatthet, har på senare år sett en värdefull kunskapsförflyttning hos barn om just detta. Här har förskolan spelat en mycket viktig roll. Utöver att stärka, utbilda och bidra till barns utveckling lär pedagogerna små barn om kroppen, gränser, rättigheter och integritet – något som är en nyckelfaktor i arbetet med att förebygga sexuella övergrepp mot barn. Det vittnar inte minst de vuxna om som Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen (Rise) möter. Många av dem fick i tidig ålder sina gränser förflyttade för vad en vuxen – och andra barn – kunde göra mot dem.
Vi måste prata om sexuella övergrepp mot barn hela tiden – inte bara i samband med avslöjanden. Vi måste också kontinuerligt värdesätta dem som varje dag arbetar med våra barn. Vi har alla ett ansvar att rikta fokus på, lyfta och utveckla allt det positiva som förskolan innebär.
Förskolan är en lärorik, fostrande och utvecklande plats där barn får lära sig om sina rättigheter enligt Barnkonventionen. Det stärker barnen, ger dem kunskap, insikt och kraft att utrycka sig när dessa inte efterlevs. Vi vet att barn som går på förskola utvecklas mer och bättre. Att vara på förskolan är bra. Barn i förskola bygger upp nära och tillitsfulla relationer till sina pedagoger. Det stärker barnets nätverk av vuxna förebilder. En trygg och stabil förskola av hög kvalitet kan i många fall kompensera när ett barns hemsituation sviktar.
Med Childhoodpriset hyllar vi varje år en utvald yrkesgrupp som möter barn och unga i sitt arbete. De är viktiga vuxna som spelar en avgörande roll för barns trygghet – inte minst när det gäller att förebygga sexuella övergrepp mot barn. Trots detta uppmärksammas de sällan för sina insatser. När vi i år för sjätte gången delar ut priset går det till en person som arbetar inom förskolan. Vinnaren presenteras den 12 december.
Paula Guillet de Monthoux, generalsekreterare World Childhood Foundation
Carin Götblad, Polismästare NOA (Nationella operativa avdelningen), jurist och före detta förskolelärare
Anna Norlén, leg. psykoterapeut, verksamhetschef och rektor Ericastiftelsen
Vinh Phillips Ingvason Nguyên, stödperson inom Rise (Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen)
Jessica Span, vd Volvo Car Sverige
Carl Göran Svedin, affilierad professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Marie Cederschiöld Högskola
